Med en uppslutning på över två miljoner människor i demonstrationerna i Kairo idag är självklart Egyptens president Mubaraks öde beseglat och det är nog mest bara en fråga om dagar innan han tvingas lämna sin post. Det är bara att hoppas att större blodsutgjutelse kan undvikas i denna jättestad med över 23 miljoner invånare.
Västvärlden har haft en unik chans att värna de olika arabiska folkens demokratiska rättigheter, men istället för att ta den chansen så verkar många regeringar, t ex både den svenska och amerikanska, hamna i vad som tycks vara en förlamande rädsla för att det muslimska brödraskapet ska få en stor roll i det framtida Egypten och därför svävat på målet om man unnar det egyptiska folket demokrati eller inte. Som svensk så skäms jag över den flathet som t ex både utrikesminister Carl Bildt (M) och biståndsminister Gunilla Carlsson (M) har visat i sina kommentarer. Jag skäms också över det svenska socialdemokratiska arbetarpartiet som är medlemmar i SAMMA socialistinternational där president Mubaraks parti National Democratic (!) Party är medlem och således kastar de svenska socialdemokaterna sten i glashus när de kritiserar regeringens flathet.
Jag har själv varit i Egypten tre gånger, 1987, 2001 (då bilden på mig togs i Cairo Tower) och 2002. Egypten är ett oerhört fascinerande land, men med enorma sociala problem och med en stor ung befolkning med låg framtidstro. Det är bara att hoppas att de goda demokratiska krafterna vinner så att landet i framtiden kan resa sig ur statssocialismens aska och att landets fantastiska historia alltid hålls tillgänglig för alla oss i övriga delar av världen.
